evelina bogdanoff

HEj. HEj. MEN HEJ.
Hur svårt ska det vara att skriva Hej. Stort h, litet e och ett litet j.

Allt bra? Här är allt bra.
Serriberri. Gårdagen; Katastrof! Im telling you - kaoz! Jag har inte sovit många timmar och har hällt i mig massa kaffe nu så detta kommer nog inte bli ett allt för bra inlägg. Oki.

Min lillebror fick för sig att vi skulle fiska. Då vill jag berätta att jag är rädd för fiskar, vatten och så har jag världens svagaste armar. Jag fick alltså ro. Jag visste att jag det inte skulle gå allt för bra men kände att det ändå funkade.

Efter att vi åkt runt hela sjön (Eller vad det nu är?!) känner jag att the botten is nådd. Jag kan inte röra mina fingrar och det svider i handflatorna. Träningvärken är redan påväg och jag gråter av lycka när jag ser att jag kan ro mot stugan. Min lillebror får napp...

Tårarna är inte längre glädjetårar. Jag ser hur linan blir mindre och mindre på fiskespöt. Min lillebror kollar på mig som om jag vore dum i huvudet (Eller; ''kollar på mig för att jag är dum i huvudet''?). Jag ser på hans blick och hör på hans röst att han helt klart tänker:''Okej, hur ska jag förklara detta för henne så att hon ska förstå mig?'' och säger:''Öh... ro då!!''.

Jag börjar ro och känner att jag är riktigt duktig. WE CAN DO THIS! Att jag ens trodde det. Jag hör hur linan går av, hur han suckar, packar ihop sina saker och sedan säger: ''Du kanske borde ro åt rätt håll...''.

Inte ens:''du kanske borde ro åt rätt håll NÄSTA GÅNG...'' nejnej.
Men det är okej.... helt ok. Im totally cool with it. Fick bara en chans MEN det är okej... helt ok.

Och nu har jag blåsor på händer. Ofta man inte jobbat hårt då??