evelina bogdanoff

Amina står och fixar sig. Jag väntar. Väntar på henne och svar för kvällens planer. Det är inte det att det inte finns någonting att göra, utan nästan för mycket att göra. Vad vill man göra, är frågan. Vi får helt enkelt se. Hatar att planera.

Och ... vad hände med att mitt hår har blivit sådär ljust? Eller, har det alltid varit så ljust? Jag har ingen koll. På någonting. Inget nytt!