evelina bogdanoff

Jag vill gråta. Och jag skojar inte ens. Jag förstår inte hur jag kan ha så mycket kläder. De tar aldrig slut! Ok, jag älskar att köpa kläder men ... så ofta gör jag ju faktiskt inte det. Eller? Näää. Jag tror inte heller att någon förstår hur mycket jag har slängt och gett bort. Jag gav nyss bort en stor sopsäck med kläder till min syster och i Stockholm slängde jag massor av kläder.

Jag har tre rum att stoppa mina kläder i. I en skrubb med massa lådor(?), en stor garderob och en byrå. Det får ändå inte plats... Förstå vad mycket pengar jag kunde haft ifall jag hade sålt mina kläder. Seriöst, kan  någon komma och råna mig?! Okej nu ska jag inte hoppas för mycket för det kommer sluta med att jag sitter och gråter över det sen...

Jag behöver shoppingförbud...

Nu är jag ledsen.

Hur stört är det inte att det här är mitt största problem?! Och ändå går jag klädd som en lodis om dagarna. Är det här normalt? Är det här ens lagligt?!? Döda mig.

Och vad är grejen med att jag bara köper fula jeans?!

''Eftersom jag bara har fula jeans hemma så kan jag väl fortsätta köpa det, HÖHÖ!'' Eller?
Jag är ju trots allt inte så smart så det kan ju faktiskt vara så.