evelina bogdanoff

Igår for min lillebror in till stan för att vara med i någon cstävling, or whatever. 21:00 drog han. Jag kände mig lugn fram tills 01:00. Då smsade jag honom och frågade ifall han levde. Inget svar. Jag somnade och vaknade någon timma senare. Smsade igen. Inget svar.

Först blev jag arg. Sen försökte jag ringa honom. Telefonen var såklart avstängd. Vid nio i morse vaknade jag av att någon låste upp dörren. Tur för honom att jag var för trött för att döda honom! Nu kan jag ju säga att jag aldrig ska skaffa barn. Herregud! Jag hade dött av en hjärtattack...

Och ifall jag skulle råka skaffa barn så skulle jag låsa in dom. Typ.

Anton var iallafall sur  när han kom eftersom dom bara kom tvåa, tydligen. Öhm...

Och jag förstod inte förr varför mina föräldrar var oroliga? T.ex när jag inte ens kunde åka buss till piteå, min telefon ladda ur och jag skulle checka in genom telefonen, jag missa mitt flyg och... ja, behöver jag ens fortsätta?

Fast nu är dom ganska vana vid det så dom är inte lika oroliga mer. Eller så vet dom att jag är ganska tät (Ok, TROR.) så dom tror att allt löser sig då. ELLER så bryr dom sig inte ifall någonting händer? hmja..... man vet ju aldrig.