Jag blir så arg, men mest ledsen, när jag tänker min fina kille. Mirre. Jag kan fortfarande inte fatta det. Jag vill inte. Ska det vara såhär jobbigt? Han var ju mitt hjärta. Det skulle ju aldrig hända. Du skulle ju leva förevigt. Du var min värme, så nu är hela min kropp ständigt kall.
Jag behöver en paus. Från allt. Var är den pausen? Var ska jag ta vägen?! Fan... Varför svär jag?
Det gör ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
There must be some word today!
Deliver the letter, the sooner the better