evelina bogdanoff

Påväg hem från jobbet satte jag mig mittemot en kvinna på tåget. Jag lyssnade på musik. Någonting jag verkligen hatar är när någon börjar prata med mig då. Även om det är någon jag känner. Men nu gjorde det ingenting.

Kvinnan frågade om det var modernt att använda sönderslitna jeans. Jag hann inte svara innan hon berättade att hon just fått en jacka. Det var en vinterjacka. Men hon var nöjd, eftersom hon var hemlös. Då drogs all uppmärksamhet till vår konversation. Folk kollade konstigt mot mig som om de väntade sig en konstig blick tillbak. Eftersom det är en självklarhet att jag ska tycka kvinnan är konstig. Eller åtminstone gör en konstig blick och mena:''Eh, och varför pratar hon med mig?!'' Jag gjorde ingen min alls. Kollade på dem och fortsatte sedan lyssna på kvinnan.

Hon hade varit missbrukare hela sitt liv. För henne var det 'normalt' att ''dricka två starköl om dagen''. För det behövs. Jag tycker inte synd om henne och påstår inte att det inte är hennes fel att hon är hemlös. Vilket jag, såklart, inte vet om det är eller inte är. Men det har jag ingenting med att göra.

Men(!) det är synd att hon ser det som en normal grej. Jag märkte inte på henne att hon var missbrukare och tyckte inte att hon betedde sig på något speciellt sätt. Hon hade drömmar. Drömmar om att få bo med sin pojkvän. Drömmar om att få skriva en bok. Eftersom hon älskade att skriva.

Okej. Jag tycker synd om henne. Det märker ni ju. Jag tycker synd om henne för att hon tänker fel. Hon har aldrig levt på att annat sätt och har väl inte haft andra vänner än missbrukare (det sa hon iallafall.). Så hon förstår väl inte hur bra livet egentligen kan vara... Hon kan helt enkelt inte tänka sig ett liv utan alkohol. För hon är ju beroende. Hon kan inte se det som en bra grej. Hon kan inte tänka sig att livet kan bli så mycket bättre bara hon blir av med sitt beroende.

Hon berättade att hon kunde få en lägenhet av soc. Bara hon slutade dricka... Men det kunde hon ju inte. Så lägenheten fick hon inte heller. Hon tyckte det var en skit dum regel men levde hellre ute på gatan.

Jag ville så gärna få henne att tänka om...
Jag vill bli så mycket bättre på att uppskatta saker mer.

Jag orkar inte läsa igenom detta så ni får förlåta mig om det blivit någonting konstigt i texten.